130818
Hej!
Det var ett tag sedan jag skrev här vilket jag har fått höra ;)
Jag mådde riktigt bra i början av juli. Gick på 100% i samband med att jag slutade med medicinen. Dock blev det som de tidigare gångerna att efter 2 veckor började jag bli trött igen, så jag valde att hämta ut en medicinkur till som läkaren hade skrivit ut om jag skulle börja känna mig sämre under hans semester.
Jag mådde riktigt bra i början av juli. Gick på 100% i samband med att jag slutade med medicinen. Dock blev det som de tidigare gångerna att efter 2 veckor började jag bli trött igen, så jag valde att hämta ut en medicinkur till som läkaren hade skrivit ut om jag skulle börja känna mig sämre under hans semester.
Den här gången kände jag med inte bättre så för 1,5 vecka sen var jag tillbaka hos läkaren som kunde konstatera att jag har fått tillbaka symtomerna, inte bara tröttheten, utan även röd i halsen, svullen och öm i köttlarna under tungen samt tegelfärgad i gommen. De symtomer jag hade i våras som var borta i slutet av maj.
Alltså har TWARet kommit tillbaka...
Jag har börjat sova efter jobbet igen och vissa dagar ligger jag i feber. Det blev ännu en penicillinkur med ett annat slags penicillin och det har jag ätit nu i 10 dagar av 40. Tyvärr känner jag ingen direkt skillad än.
Jag var så glad i juli. Jag var frisk! Jag orkade jobba heltid, jag orkade rida och dessutom hade jag börjat springa! Jag orkade!!!
Nu har det satt sig i huvudet igen. Det gör mig deprimerad att det är tillbaka eftersom jag har följt läkarens råd hur jag ska komma igång med jobb, ridning och träning. Ändå vill det inte ge sig.
Jag orkar inte börja om igen. Jag vill inte börja om igen.
LG och jag tävlade igår och det gick så bra! Känslan var toppen och vi dubbelnollade och var 66 hundradelar från placering. Dock är det nog bara att inse att det var årets sista tävling och att jag måste lugna ner mig lite igen. Dock känner jag att ridningen gör gott för mig. Den får mig att tänka på något annat och jag känner mig mer positiv till allt när jag fått rida. Hade jag inte haft LG i allt det här hade jag psykiskt mått ännu sämre än vad jag mår.
Att få åka till stallet och till honom gör mig så otroligt lycklig. Han ger mig energin att inte ge upp helt utan fortsätta kämpa så att det ska gå över snabbare än vad det kanske hade gjort annars. Utan honom skulle jag stängt in mig i lägenheten.
Såhär är det just nu och jag hoppas att den här medicinen ska få bort skiten!
Har funderat på om man skulle kunna bli inlagt och få någon stark medicin direkt i blodet och typ få sova i 2 veckor och sen är man bra? Det skulle jag absolut ta direkt!
Har funderat på om man skulle kunna bli inlagt och få någon stark medicin direkt i blodet och typ få sova i 2 veckor och sen är man bra? Det skulle jag absolut ta direkt!
Kramkram! <3