"Nytt liv", ny blogg! Välkomna!

Nu är lägenheten städad och fin. Imorgon har jag visning på den och om personen vill ha den vill han ha den så fort som möjligt. Håll tummarna!

 

Jag flyttar ut den 25/1 och hoppas på att han tar den 1/2 så jag slipper betala hyra när jag ändå inte bor i den. Flyttar till Skåne 1/2 så det går fort nu! ;)

Har inte börjat packa ihop lägenheten än så början få lite smått panik. Måste ta tag i det! 

Dock känns det som att man använder typ allt och alla kläder. Fast det gör man ju inte! Hahaha

 

Dax för sängen. Jobb imorgon !

 

Nattinatt!

Hej !

Länge sedan sist, som vanligt! ;)

Mycket har hänt och jag tror att allting äntligen har vänt! Vågar fortfarande inte hoppas på för mkt eftersom det gått käpprätt åt helvete när jag gjort det tidigare.

Det är nämligen så att jag ska flytta till Skåne och äntligen prova på att jobba med hästar. Allt har gått väldigt fort och jag flyttar om en månad!

LG ska självklart med. Nu äntligen är det vår tur att utvecklas. Troligvis så kanske inte LG har speciellt många år kvar på tävlingsbanorna eftersom han blir 13år nu.

Men samtidigt är han inte "hårt tagen" från början så man kan alltid hålla tummarna att han blir typ 80år så jag får ha honom resten av mitt liv! :P

 

Åter till jobbet. Jag ska till en ung svensk ryttare som tävlar upp till världscupen och har siktat in sig på OS 2016. Tänk er vad häftigt att om man trivs och blir kvar kanske man får vara på plats på ett OS?! Ryser när jag tänker på det.

Jag kommer grooma hästar - alltså klippa, borsta, sadla, tvätta, pyssla och även rida! Ingen mockning vilket är helt fantastiskt skönt att slippa ;)

Kommer troligtvis också få följa med hans flickvän på tävlingar och hon har ridit upp till Young Rider EM! Så häftigt och så höga hinder. Haha!

 

Lovar att försöka bli bättre på att blogga när jag flyttar så ni vet vad jag håller på med! ;)

 

Kramar Emma

 

 

 

Hej!

Det var ett tag sedan jag skrev här vilket jag har fått höra ;)
Jag mådde riktigt bra i början av juli. Gick på 100% i samband med att jag slutade med medicinen. Dock blev det som de tidigare gångerna att efter 2 veckor började jag bli trött igen, så jag valde att hämta ut en medicinkur till som läkaren hade skrivit ut om jag skulle börja känna mig sämre under hans semester.

Den här gången kände jag med inte bättre så för 1,5 vecka sen var jag tillbaka hos läkaren som kunde konstatera att jag har fått tillbaka symtomerna, inte bara tröttheten, utan även röd i halsen, svullen och öm i köttlarna under tungen samt tegelfärgad i gommen. De symtomer jag hade i våras som var borta i slutet av maj.

Alltså har TWARet kommit tillbaka...

 

Jag har börjat sova efter jobbet igen och vissa dagar ligger jag i feber. Det blev ännu en penicillinkur med ett annat slags penicillin och det har jag ätit nu i 10 dagar av 40. Tyvärr känner jag ingen direkt skillad än.

 

Jag var så glad i juli. Jag var frisk! Jag orkade jobba heltid, jag orkade rida och dessutom hade jag börjat springa! Jag orkade!!!

Nu har det satt sig i huvudet igen. Det gör mig deprimerad att det är tillbaka eftersom jag har följt läkarens råd hur jag ska komma igång med jobb, ridning och träning. Ändå vill det inte ge sig.

Jag orkar inte börja om igen. Jag vill inte börja om igen.

 

LG och jag tävlade igår och det gick så bra! Känslan var toppen och vi dubbelnollade och var 66 hundradelar från placering. Dock är det nog bara att inse att det var årets sista tävling och att jag måste lugna ner mig lite igen. Dock känner jag att ridningen gör gott för mig. Den får mig att tänka på något annat och jag känner mig mer positiv till allt när jag fått rida. Hade jag inte haft LG i allt det här hade jag psykiskt mått ännu sämre än vad jag mår.

Att få åka till stallet och till honom gör mig så otroligt lycklig. Han ger mig energin att inte ge upp helt utan fortsätta kämpa så att det ska gå över snabbare än vad det kanske hade gjort annars. Utan honom skulle jag stängt in mig i lägenheten.

 

Såhär är det just nu och jag hoppas att den här medicinen ska få bort skiten!
Har funderat på om man skulle kunna bli inlagt och få någon stark medicin direkt i blodet och typ få sova i 2 veckor och sen är man bra? Det skulle jag absolut ta direkt!

 

Kramkram! <3

- Jag har orkat rida både lördag och söndag vilket gör mig väldigt lycklig

- Jag har fått mer penicillin och även vitaminer

- Mamma ska tävla dressyr på min prins på söndag

 

- Jag har fått mer penicillin, den 10e kuren sen i somras

- Jag är fortfarande ganska trött och måste sova efter jobbet

- Jag blir deppig för att jag inte orkar rida mer och för att jag inte orkar komma igång och träna nu när jag får!

 

Kram Emma

Hej på er!
Här rullar det på. Dock har jag haft två bakslag med feber och bara sovit. Riktigt jobbiga..
Har nu slutat med den blodförtunnande medicinen och äter endast slemlösande.
Läkaren vill inte ge mig mer för han tror bara att min kropp är helt slutkörd eftersom jag har ätit penicillin i ca 200 dagar sammanlagt sedan i somras.

Jag hoppas att det vänder snarast. Jag orkar inte vara trött längre.. Har fått gå ner i tid på jobbet igen. Jobbar nu 75% och hoppas att min kropp klarar det.
Det första bakslaget jag fick var som att kroppen gick rakt in i en vägg och jag sov nästan i 3 dagar i sträck. Jag klarade inte av att jobba heltid men var tvungen att göra det pga försäkringskassan. Jag hoppas nu att de inte bråkar om att jag gått ner i tid igen. Jag testade och kroppen orkade inte. Den kommer inte orka utan jag kommer få fler bakslag om de inte låter mig få vila.

 

Jag vill bara orka jobba heltid och inte sova när jag kommer hem efter jobbet. Jag vill komma igång med min underbara häst och träna och tävla.

Jag vill bara få tillbaka mitt liv.

 

Kram Emma

Hej på er!

Som rubriken lyder har jag fått bakslag som blir värre för varje dag. Sedan jag började jobba heltid har jag bara blivit tröttare och tröttare. 
Efter att jag kämpar mig igenom 8 timmar på jobbet åker jag hem och sover resten av dagen. Jag orkar inte laga mat, städa, tvätta eller diska. Ingenting...

Just nu känns det som om jag aldrig kommer bli frisk. Att må såhär igen får mig att må dåligt psykiskt och meningen med livet försvinner.

Mina problem är väldigt små till skillnad från många andras, men jag mår ändå dåligt. Det är så svårt att förklara hur man mår för sådana som kanske får en liten förkylning om året och alltid är pigga. De förstår inte och jag är nu igen bara slö att jag inte kommer igång. "Du kan inte sova för att bli piggare". Nae, men när kroppen säger ifrån finns inget val än att sova, utan att ställa klockan. Det går inte att gå upp förräns "kroppen har vaknat". 
Den här tröttheten förstår man inte om man inte har varit sjuk. Det är ingen "normal" trötthet och det känns inte som när man är "normalt" trött efter jobbet.

Låt mig bara bli frisk nu! Ge mig energi och låt mig jobba!

Fan...

Kan berätta att jag har haft det jobbigt på andra sätt som påverkats av mitt TWAR. 

 

Det första är vad min läkare berättade sist när jag var där. Min läkare är ganska insatt i sjukdomen ME (Myalgisk Encefalomyelit) eller kronisk trötthetssyndrom. Hade inte Gotahälsan valt att ta in TWAR specialisten Gunnar Sandberg hade jag nu blivit diagnoserad med just ME.

Detta hade inneburit att jag hade blivit sjukpensionär på deltid/heltid på grund av min trötthet. Bara tanken av att vara 20 år gammal och älska att jobba och då bli sjukpenisonär är bara sjukt! 
Jag är väldigt glad att jag för det första fick komma till Gota via företaget och sedan att de tog dit Gunnar!

Hej! 

Hoppas det är bra med er!

För mig rullar det på. Jag blir bättre och bättre men är ganska trött fortfarande. Imorgon börjar jag jobba heltid igen efter ca 9 måndader av sjukskrivning/deltidsjukskrivning.

Jag hoppas verkligen att jag kommer orka det så fokus framöver kommer vara jobb och efter jobbet kommer jag nog sova...

 

LG har idag varit hos veterinären och fått sig en rundsmörjning i bakknäna och i muskelfästet till högerbakknä. Jag fick, som jag berättat, en reaktion av linimentet för några veckor sedan och på så sätt visade sig att något satt i bakknät. Jag har även sett det på han rörelsemönster.

Veterinären tyckte dock att han var väldigt fin i övrigt och även i ryggen (som vi sprutat förut).

 

Dock har jag ett problem, LG har blivit smal!!! Han har aldrig någonsin varit smal förut utan alltid för tjock eller lite för tjock. Han brukar äta ungefär 4kg hösilage om dagen förut och nu trycker vi i honom 12kg utan problem. 

Imorgon på jobbet ska jag köpa Build Up som är bra när hästarna är för smala. 

 

Igår red jag vilket var så fantastiskt! Travade 20 meter blev så anfådd efter. Herregud... Får dock vara glad för att jag äntligen är uppe på min älskade häst igen!

 

I övrig händer inte så mycket. Jag är ganska trött på folk i allmänhet som klagar, snackar skit och inte är ärliga. Så har stängt ner fb, twitter och instagram ett tag. Behöver bara komma bort känner jag... Det släpper nog snart!

 

Ha det bra! 

Kram Emma

I torsdags la jag på legpaint (starkt liniment) på LGs bakknän för att hjälpa honom lite för jag har sätt att han har börjat "släpa" sitt högra bakben lite när han rör sig vilket brukar hända efter säsong.
Brukar då spruta honom med tuppkam (naturligt ämne) för att hjälpa honom och då brukar han vara hur fin som helst efteråt.

 

Nu när jag inte kunnat rida han han hållts igång konditionsmässigt men tappat muskler. Tror att denna reaktion kom då han började gå mer de senaste veckorna och eftersom han var svag blev det en liten inflammation i detta bakknä igen och därför fick han en reaktion av linimentet.

 

I alla fall, i fredags när mamma skulle rida honom hade han jätteont och ville knappt röra sig i boxen. Mamma fick inte ta på benet ens. Han fick stå inne hela dagen och sedan åkte jag ut på eftermiddagen för att titta till honom. Han var då lite bättre men hade svårt att vända runt. Tog ut honom på en liten promenad och då haltade han inte även fast han inte riktigt lyfte benet ordentligt.
I lördags var jag ute på förmiddagen och då var han stel, men vi tog en liten prommenad och då blev det bättre. 

Igår och idag har han fått gå på ridbanan och han var mycket mycket bättre när jag tog in honom i eftermiddags. Han skrittade på riktigt bra och var pigg så reaktionen har släpp! Väldigt skönt!

Det är fruktansvärt att se när sin häst har ont... Jag sov inte allt för bra fredag till lördag på grund av detta.

 

Nu får han gå på ridbanan någon dag till så att inte Sandzon busar igång LG och han får ondare igen. Sedan kommer veterinären den 3/4 så han ska kolla igenom honom så han är fit for fight när jag börjar rida! :)

 

Btw, imorgon börjar jag jobba!!! SÅ JÄVLA KUL!!!!! :D

 

Puss och godnatt :)

Nu får jag äntligen börja jobba och jag har äntligen ork att börja jobba. 

Mår bättre och bättre hela tiden, och det är först nu jag börjar inse hur dåligt jag verkligen mådde i höstas. När jag väl var där förstod jag det uppenbarligen inte!

 

På måndag börjar jag jobba 50% mars ut och går sedan på 100% från och med första april. Helt underbart!

 

Jag har dock en månad kvar med penicillin (redan ätit drygt 8 veckor) och ca 2 månader kvar med sprivia, oxis (inhalatorer), Acetylcystein (brustablett), (alla tre medicinerna är för slemlösande/luftrörsvidgande). Sedan äter jag även Trombyl som är blodförtunnande.

 

Jag ska på återbesök den 25/3 igen så i början av april kommer jag börja rida. Läkaren har redan gett mig klartecken att jag får börja rida försiktigt, men jag är fruktansvärt rädd att bli sjuk igen. Det viktigaste för mig är att bli frisk och börja jobba. 

Jag har redan klarat 8½ vecka från att rida, så ett par veckor till spelar ingen roll.

 

När jag väl börjar rida kommer det vara en startsträcka på ca 2 månader innan full ansträgning där jag stegvis ökar min ansträgning vecka till vecka. Känner på mig att jag kommer ha grov träningsvärk av att bara sitta upp på LG igen! 

 

Så om ca 2 månader räknar jag med att vara friskförklarad om det fortsätter så här bra som det är nu.

Slutet är sååååå nära nu! :D

Det går knappt förklara hur lycklig jag är för varje dag som jag vaknar och mår bättre och bättre! 

 

Kramkram!

Äntligen börjar det bli vår! 

Har ni tänkt på hur länge det är ljust på eftermiddagarna nu? Helt underbart. 
På morgonen har jag ingen koll när det blir ljust eftersom jag brukar vakna runt 12-13 ;)

 

Jag börjar må bättre och även lite piggare förutom idag... Vaknade med feber, ont i halsen och bihålorna. Jävla skit.. Får dock tänka på att jag är väldigt nedsatt med tanke på hur mycket medicin jag äter.

 

Jag har nu ätit medicin i 7 veckor, lika länge som jag varit borta från jobbet och hästryggen. På torsdag är det återbesök hos läkaren och jag hoppas på att börja jobba igen. Att vara hemma är verkligen så fruktansvärt tråkigt eftersom jag inte sover riktigt lika mkt längre.

Dock är kroppen fortfarande trött, men det kanske bara beror på all medicin. 

Med tanke på att jag är inne på min 9e penicillinkur sedan i somras och att denna har varat i 7 veckor än så länge är det klart att det tar på kroppen.

 

Håll tummarna för mig på torsdag! :)

 

Kramar

Jag skulle vilja tacka alla underbara människor i min omgivning till allt stöd och alla hjälp som jag får just nu.

 

Självklart min mamma som hjälper mig med LG och ställer upp till 110% alltid. Till resten av min familj och släkt som stöttar och peppar mig.

 

Sen vill jag även tacka Julia som har ridit LG ett par gånger och vill fortsätta att hjälpa till och rida honom framöver tills jag är uppe i sadeln igen. Det betyder så mycket!

 

Självklart vill jag tacka hela familjen Sundelius och alla andra i stallet, ni är underbara!

 

Även min tränare Annelie och alla andra i Tollstad, alla på Sharpman och alla mina vänner. 

 

Ni är helt fantastiska ska ni veta!

 

Massa kramar till alla er från mig.

 

Har kommit in i en period och äter minst 2 äggmackor med Kalles randiga kaviar på. Jag som inte brukar äta ägg, men nu är det ruskigt gott!

Väldigt intressant för er att läsa förstår jag ;)

 

Skulle vilja berätta för er om vad jag gör när jag är vaken, men roligare än att jag tittar på film eller något liknande är det inte. 

 

LG mår bra! 

Det som är skönt för varje dag som går, är att det är en dag närmare tills den dagen jag får rida igen. Dock kommer det minst dröja 1-1½ månad. Men för mig är det en sån kort tid, men tanke på att jag varit sjuk i snart 9 månader...

 

Återkommer när jag kommer på något roligare att skriva!

 

Over and out :)

 

Här kommer några länkar som jag verkligen tycker ni ska kika in på!

 

Mer om vad TWAR är:

 

En artikelserie skriven av öron-näsa-halsspecialist Gunnar Sandberg, även min läkare:

 

En artikel om Julia Svan som kämpat med TWAR:

 

Samt en artikel att man kan komma tillbaka, bli helt frisk och prestera på topp! 

Sjukdomen är nyupptäckt vilket innebär att egentligen ingen läkare idag har utbildning om den. Några fåtaliga har viss kunskap och kan ha behandlat enstaka patienter med varierande framgång.

 

Med svårighet kunde den odlas i laboratorier först 1980-talet och sakta har kunskap om symtomen från insjuknande patienter blivit mer kända. Behadlingen har inneburit att vissa antibiotika kunnat användas men vissa stammar är mer okänsliga än andra. Vanligt är att för låga doser och/eller för korta behandlingar getts. Resultatet har därför uteblivit eller medfört återfall.

 

Vanliga symtom har varit förkylningsliknande symtom med snuva, nästäppa, hosta och ont i halsen men också mycket kraftig trötthet, särskilt vid fysisk ansträngning. Vanligt är också nedstämhet av olika grader samt irritabilitet. Typiskt är också att symtomen inte går över utan fortsätter i veckor, månader och år, ibland ännu längre. Vissa patienter kan långsamt märka en viss läkning men hos andra pågår symtomen i återkommande skov.

 

 

Man har använt del ett slags DNA-prov, som skapas från munhålans bakre vägg eller ett blodprov, som kan visa antikroppar. Ett urinprov har också nyligen introducerats. Inget av dessa kan dock användas för att följa en behandlning.

 

Omsorgsfull genomgång av symtomen plus undersökning av öron-näsa-halsområdet inkl. lungorna ger dock vid upprepade undersökningar under behandlningstiden kunskap om dels diagnosen, del om behandlingen fungerar samt när den ska avslutas.

 

Vanlig behandlningstid är 6-8 veckor. Under denna tiden får ingen krävande fysisk aktivitet bedrivas, eftersom då behandlingstiden förlängs. Inga hälsokostpreparat eller liknande får förekomma pga risken för interaktioner med de nödvändiga läkemedlen. Andra läkemedel måste bli kända för behandlande läkare.

 

Efter avslut av antibiotikakuren, kan vissa andra läkemedel fortsätta användas en tid. Vidare måste bakteriernas skadliga påverkan på det komplicerade immunförsvaret repareras genom att en fysiskt sett lugn efterläkningsperiod under en månad ska tillämpas, sk konvalescenstid. Detta minskar också risken för att infektionen snabbt återkommer, sk recidiv. Först efter denna tid kan man sakta ökande fysisk aktivitet påbörjas.

 

De allra flesta patienter får inte tillbaka infektionen efter framgångsrik behandlning. I mindre antal kan dock återfall ske, vanligen inom ett par år efter den behandlade infektionen. Ny infektionskur behöver då ges med samma läkemedl, dos och tidlängd som den första. Ibland får dock andra tänkbara antibiotika provas.

 

Av Gunnar Sandberg

Specialist Öron-Näsa-Hals samt Allmänmedicin

Hej!

Här rullar det på måste jag säga.

Har varit på 3 veckorskoll och då kunde läkaren glädjeligen se att medicinen ha fungerat och jag har blivit bättre. Är inte frisk än men det här är en början och med tanke på hur länge jag varit sjuk är det verkligen skönt att ha sett en förbättring på några veckor. 

Förhoppningsvis kan jag vara frisk om några veckor vilket vore helt fantastiskt! 

Hur konstigt det än låter har jag blivit "van" med hur jag mår nu. Jag är van att jag sover minst 12 timmar per dygn, att jag knappt orkar gå upp för trapporna till lägenheten och att handla mat med massa folk kan vara bland det värsta som finns just nu.

Samtidigt som jag är "van" är det fruktansvärt frustrerande att veta vilken energi man haft och hur mycket man har orkat innan man blev snart. 

Men nu ser jag ändå ett slut av den här skiten. 

 

Jag vill verkligen inte klaga. Det är så många som har det så mycket värre än vad jag har det. Jag vill bara förklara hur det känns och hur jag har det då jag fått väldigt tråkig reaktion från personer i min omgivning som inte förstår vad min sjukdom, TWAR innebär.

 

 

 

 

Hej på er!
Jag har nu äntligen fått en diagnos, TWAR. Det beskrivs som kronisk trötthet och återkommande luftvägsinfektioner.

Min läkare har under en längre tid trott att det varit detta, men eftersom inte blodprovet visade på TWAR har vi båda gått i ovisshet. 

Förra måndagen träffade jag TWAR-specialist Gunnar Sandberg som är en av 3 stycken specialister i Sverige på TWAR.

Han konstaterade då att jag hade det och berättade att det inte alltid syns på blodprov om man har det. Dock hade jag alla symtom vilket gjorde att vi då kunde fastställa att det är TWAR jag har.

Jag äter nu penicillin, blodförtunnande (som gör att övrig medicin ska fungera bättre), slemlösande brustabletter och slemlösande inhalator. 

Enligt beräkning ska jag vara frisk om 5 veckor vilket känns helt fantastiskt. Äntligen börjar man se ljuset i tunneln.

 

Det är väldigt skönt att ha haft en sådan fantastisk läkare på Gotahälsan här i Mjölby som inte har gett upp utan fortsätt leta efter vad felet är. 
Från min omgivning har jag fått bemötandet att jag endast varit slö, vilket inte gjort det lättare psykiskt när man känner att något är fel när man långt ifrån orkar det man gjorde för ett år sedan. Vardagssysslor är ett bra exempel.

Att gå ner i källaren och tvätta har jag inte gjort sedan i somras. Jag har passat på att tvätt hos pappa när jag varit i stallet, men att gå från översta våningen till källaren en gång i timmen en hel förmiddag klarar jag aldrig. 

Till och med att laga mat, diska och städa är sådant man verkligen inte orkar. 

 

Det jobbiga just nu är att jag inte får rida förrän om tidigast 5 veckor, kanske lite längre än så. Det är riktigt jobbigt men känner att 5 veckor är en väldigt kort tid efter att bara kunnat rida till och från och knappt orkat ett helt pass på ungefär ett halvår.

Som tur är hjälper underbara mamma mig med stallet och rida just nu. Utan henne hade jag aldrig klarat allt det här!

 

Nu vet ni hur det ligger till med mig. Så snart är jag back on track, vilket jag verkligen längtar till! :D

Just nu för att få lite good feeling i kroppen brukar jag titta på den här bilden och minnas tävlingen i Rappestad i somras när vi vann stilhoppningen. Så synd att den ritten inte finns på film!

 

Än så länge kan jag inte planera varken träningar och tävlingar för LG och mig. Men förhoppningvis snart!

 

Håll tummarna! 
Kram Emma