Som sagt, ju mer jag har att göra får mig att tänka mindre, vilket jag tror att jag mår bättre av just nu.
Det är bara så svårt att förstå allt. Att jag aldrig mer kommer få se Sonat stå i sin box, gnägga när han ska gå mat, kolla på en med sin underbara blick och man bara smälter ! (Det var så han blev lite bortskämd ;))

Det är verkligen som att förlora någon som står än väldigt nära, som en bästa kompis.

Förlåt att det blir så mycket om Sonat just nu. Men det är skönt att skriva av sig, för jag mår verkligen inte bra efter dethär "/   Men jag hoppas på att att det vänder snart och att jag bara kan se det som en bra sak som har hänt!