Mitt bästa hästminne var när jag vann fälttävlan i Valla med Sonat.

Skulle starta en 80cm katigori 1 med min C-ponny. Alltså skulle jag tävla mot D-ponnysar oxå.
Ifrån början tänkte jag strycka mig eftersom jag skulle starta först. HATAR ATT STARTA FÖRST!
Tillslut bestämde jag mig för att åka iaf.

Red dressyren och var väl inte direkt nöjd. Mamma filmade och dt såg ut som dt kändes. Hade inte fått veta mina poäng när jag gick in på hoppningen. Nollade den och det kändes helt okej. När jag kommit ut därifrån fick jag veta att vi fick 46 straff vilket är ca 70 % !

Då kändes dt skitbra, men som sagt, vi startade först och det var många bra starter kvar efter mig som jag trodde skulle slå mig.
Jag gick terrängbanan ett antal gånger och peppa som bara den. Året innan hade jag två stopp på den banan och jag hade inte varit och tränat efter dt. Men jag visste att det skulle gå bara jag ville :)

När alla hade ridit klart dressyren och hoppning ledde jag fortfarande vilket var väldigt förvånande. Det var väldigt många bra med som har slagit mig tidigare (och många D-ponnyer)

Jag blev ännu mera pepp, skulle jag nolla på hinder så skulle jag vinna om jag inte red snigelsakta.

I startfållan. Adrenallinet var på topp och vi fick starta! Kändes så himla bra. Han tvekade på några men han litar på mig så jag lägger på skänklarna och han hoppade.

Kom imål med nolla på hinder och även klarade vi tiden vilket gjorde att vi slutade på dressyr poängen!

Det var det bästa som någonsin hade hänt mig och Sonat. Det var extra kul att vinna mot alla D-ponnyer som var med och visa att c-ponnyerna är med och tampas och kan klara av dt!