Hej på er!
Jag har nu äntligen fått en diagnos, TWAR. Det beskrivs som kronisk trötthet och återkommande luftvägsinfektioner.

Min läkare har under en längre tid trott att det varit detta, men eftersom inte blodprovet visade på TWAR har vi båda gått i ovisshet. 

Förra måndagen träffade jag TWAR-specialist Gunnar Sandberg som är en av 3 stycken specialister i Sverige på TWAR.

Han konstaterade då att jag hade det och berättade att det inte alltid syns på blodprov om man har det. Dock hade jag alla symtom vilket gjorde att vi då kunde fastställa att det är TWAR jag har.

Jag äter nu penicillin, blodförtunnande (som gör att övrig medicin ska fungera bättre), slemlösande brustabletter och slemlösande inhalator. 

Enligt beräkning ska jag vara frisk om 5 veckor vilket känns helt fantastiskt. Äntligen börjar man se ljuset i tunneln.

 

Det är väldigt skönt att ha haft en sådan fantastisk läkare på Gotahälsan här i Mjölby som inte har gett upp utan fortsätt leta efter vad felet är. 
Från min omgivning har jag fått bemötandet att jag endast varit slö, vilket inte gjort det lättare psykiskt när man känner att något är fel när man långt ifrån orkar det man gjorde för ett år sedan. Vardagssysslor är ett bra exempel.

Att gå ner i källaren och tvätta har jag inte gjort sedan i somras. Jag har passat på att tvätt hos pappa när jag varit i stallet, men att gå från översta våningen till källaren en gång i timmen en hel förmiddag klarar jag aldrig. 

Till och med att laga mat, diska och städa är sådant man verkligen inte orkar. 

 

Det jobbiga just nu är att jag inte får rida förrän om tidigast 5 veckor, kanske lite längre än så. Det är riktigt jobbigt men känner att 5 veckor är en väldigt kort tid efter att bara kunnat rida till och från och knappt orkat ett helt pass på ungefär ett halvår.

Som tur är hjälper underbara mamma mig med stallet och rida just nu. Utan henne hade jag aldrig klarat allt det här!

 

Nu vet ni hur det ligger till med mig. Så snart är jag back on track, vilket jag verkligen längtar till! :D